lördag 30 september 2017

Högläst: Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem

För några veckor sedan stod jag på biblioteket och funderade på om det fanns något jag kunde entusiasmera snartsjuåringen för och då fick jag syn på Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem. Jag har ju hört talas om serien men visste egentligen inte särskilt mycket utan fick läsa högt från baksidan - och han nappade. Big time, för snart hade vi läst ut första delen och jag fick leta rätt på de andra två.

Frank Steen känner sig inte riktigt hemma bland sina klasskamrater: hans bästa vän är en gammal granntant som heter Alice, han är dålig på fotboll och vill helst läsa böcker men det är på sin nionde födelsedag han verkligen blir annorlunda. Ett bett av Alices hund gör honom till ett monster, ett lurvigt ett som vill bli klappat och kliat på magen men som skrämmer alla i sin väg. Som tur är visar det sig att han inte är ensam om att vara ett monster men långt värre är det faktum att rädslan för monster växer sig ohyggligt stark i den lilla staden och vad rädsla kan leda till är högaktuellt i dessa tider.

Egentligen är det två teman som går genom böckerna. Det första är just rädslan för det främmande, eller för de andra, och hur den leder till polarisering och fara. Parallellerna till främlingsfientlighet och rent av till nazismen är genomgående - och långtgående. Det andra är att våga vara den man är, och att våga stå för det - och att accepteras och respekteras av andra i detta.

Det är stora och viktiga frågor men de hanteras väl av Mats Strandberg. För en vuxen läsare blir det kanske övertydligt, för ett barn blir det mer tankeväckande. De farliga är faktiskt inte monstren, utan människorna som övermannas av sin egen rädsla. Och hur förklarar man att monster inte är farliga för dem som vägrar lyssna?

Därtill finns vänskapen med Alice, som är finstämd som sådan och fint skildrad. Alice får vara den goda människan, den som vägrar dras med i masspsykosen, den som lämnar Frank det utrymme han behöver. Annorlunda är det med brodern Oliver, som är yngre men ändå populär bland Franks jämnåriga plågoandar - och ibland är han också en av dem. När det verkligen gäller är det dock annorlunda, vilket en mamma till två bråkande bröder naturligtvis uppskattar.

För vuxna finns blinkningar och små lån från filmer, böcker och TV-serier men det blir aldrig något som tar över.

Bilderna är tryckta i svart och ytterligare en färg, olika för de tre böckerna i serien. Det är enkelt och effektfullt, på samma sätt som teckningarna är det i sin lätt mangaartade stil.

Inga kommentarer: