Skavande om klass

Idag skriver jag om Elise Karlssons Klass på dagensbok.com.

Det är hösten 2001 och Hélène studerar litteraturvetenskap (det gjorde jag också fast på våren). Hon är på väg framåt, bortåt från det Rinkeby där hon växt upp, precis som hon fått höra så länge - där finns ingen framtid. Men än så länge bor hon kvar i ett område som ter sig alltmer främmande och plötsligt bryter sig alltmer av det som hände där och då in i hennes liv, människor och händelser.

Hon är vilsen och vacklande och naturligtvis ligger orsaken i hennes klassmässiga underläge - eller? Jag har väldigt svårt att läsa henne som något annat än alla mina medelklassbekanta då och nu. Hon är för välformulerad, för hemmastadd i begreppen hon inte ska kunna hantera, koderna hon inte ska kunna tolka. Det som skaver är snarare den där osäkerheten man kan känna när man borde vara vuxen och veta vad man ska bli och göra av sitt liv och inte alls gör det.

Samtidigt tycker jag om skildringen av hur de välbekanta platserna kan bli främmande medan man tillägnar sig, erövrar andra. Samspelet mellan en sorts inre och yttre geografi.

Här finns recensionen.