Utläst: Maestra av L.S. Hilton

The Talented Mister Ripley möter Gone Girl hävdas det på bokens framsida. Själv vill jag lägga till Djävulen bär Prada och Fifty Shades of Grey (eller min idé om den sistnämnda, eftersom jag inte läst den). Det poängteras också att den är vågad men riktigt hur vågad blir ändå en överraskning – jag har nog inte läst någon bok med så många så detaljerade sexscener tidigare. De är dessutom synnerligen anatomiskt inriktade och inte ett dugg poetiska. Inte min vanliga pendeltågsläsning, direkt.

Judith arbetar som assistent på det ena av Londons finare auktionshus och sliter med det som ingen vill göra – ett enormt slöseri med hennes utbildning och kompetens. När hon dels blir antastad av en av auktionshusets klienter, dels råkar ta reda på litet för mycket om en målning som ska säljas inleds något som antagligen inte kommer att sluta förrän om ytterligare ett par böcker – Maestra är så klart första delen av en trilogi.

För att dryga ut den låga lönen börjar hon arbeta som värdinna på en champagnebar, där snygga unga kvinnor umgås med män, som i de flesta fall egentligen inte vill göra något annat än att låtsas att de är på date med dem. Där får hon snart en ”särskild välgörare” och när uppsägningen från auktionshuset är ett faktum åker hon med honom och en kollega till Nice, en resa som får fatala konsekvenser och utgör det andra spåret.

Fortsättningen blir en färd och flykt kring Medelhavet och till Paris. Judith har länge övat sig i konsten att passa in och framstå som någon annan och här får hon äntligen chansen att utnyttja denna kompetens fullt ut. Något annat hon övat sig i, är att tänja sina egna gränser, vilket hon också tvingas – eller väljer att göra.

Det är lyx, sex och hot i en mycket underhållande blandning. Det går naturligtvis att läsa Judith som ett offer, på vissa sätt är hon det (och det finns avsnitt från hennes barndom som visar vad hon lagt ned liv och själ i att undkomma men de stannar ändå inte kvar på samma sätt), men med tanke på hur långt hon är beredd att gå, och går – ja, då blir det inte mycket offer kvar. 

Hon får mig att tänka på Kulneff i Fänrik Ståhls sägner: ”Han kysste och han slog ihjäl /Med samma varma själ.” Halvmesyrer är ingenting för Judith, hon tar vad hon vill ha, om hon kan, och om hon måste kohandla med sin kropp gör hon det – och inte sällan njuter hon av det också. Sex är njutnings- och betalningsmedel, drog och förströelse.

De flesta runt Judith ter sig ganska bleka och schablonartade men det gör inte så mycket. De är staffage och kulisser för att framhäva henne, en kvinnlig James Bond på sin egen sida, som skapar rättvisa på sitt eget sätt och lite svinn får man räkna med.