Idag skriver jag om Märta Fohlins Sandöflicka på dagensbok.com.
Det är sommaren 1939 på Gotska Sandön och Leila är på väg att lämna barndomen bakom sig utan att fullt ut tillhöra de storas skara. Hon befinner sig i ett mellanrum, liksom sommaren är ett mellanrum - en transithall på väg mot något annat.
Märta Fohlins språk med dess nya liknelser och sammansättningar är njutbart men jag får inte placeringen i tiden att bli något annat än en kuliss eller förevändning för en viss form av naivitet som det kan vara intressant att experimentera med och som skulle vara svår i vår tid.
Här finns recensionen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar