lördag 28 november 2015

Utläst: Marie-Louise Ekmans två liv av Klas Gustafson

Jag har aldrig förstått mig på Marie-Louise Ekmans konst - jag är för konservativ för det - men jag har samtidigt fascinerats av henne. Några uppskattande ord får mig att beställa Klas Gustafsons biografi Marie-Louise Ekmans två liv på biblioteket och när jag får den slukar jag den och fascineras än mer.

Det är en heltäckande biografi, från tidig barndom till förra årets avslut efter sex år som chef för Kungliga Dramatiska Teatern, över misslyckade utställningar, dräpande kritik, avslutade äktenskap och rektorsskapet för Konsthögskolan där den röda tråden är att våga och vara konsekvent i sin inkonsekvens: allt är eller kan vara ett konstnärligt projekt.

Boken är snarare tematiskt än kronologiskt uppbyggd men ger ändå ett kronologiskt intryck, vilket måste sägas vara en bedrift. Antagligen beror det på det inledande kapitlet som är en konventionell skildring av barndom och uppväxt - med den grunden lagd är det lätt att gå in i respektive tema, även om de naturligtvis också går i varandra.

Bäst tycker jag om skildringen av tiden på Dramaten, hur hon går in i chefsskapet som en regissör av en föreställning, där föreställningen är Sveriges nationalscen. Hon har varit mycket uppskattad där, även när hon gjort sådant som inte är helt bekvämt.

Intressant är det också att läsa om hur hennes syn på sitt eget moderskap förändrats sedan hon fått barnbarn. Hon var en frånvarande mamma, uppe i sin konst, men en mycket närvarande mormor.

Flera gånger förvånas jag över hur lite jag egentligen sett av det hon gjort - såväl av konst som film och teater, men att hon samtidigt intresserat och fascinerat mig. Jag är väldigt förtjust i den där bilden från filmen Hallo Baby, där hon sitter och målar iförd tutu och benvärmare, den bild som senare utgjorde affischen för en av Konsthögskolans slututställningar.

Ibland tycker jag att det är lite knepigt när det skrivs om ett verk, som avbildas först långt senare i boken, utan att det finns någon hänvisning. Det är kanske en fånig invändning men det hade varit så enkelt att åtgärda.

Inga kommentarer: