Utläst: Meningen med hela skiten av Nina Åkestam

Nina Åkestam är ungefär trettio år gammal men har en meritlista som skulle göra många gröna av avund. Hon har framgångsrikt arbetat i reklambranschen i Sverige, något mindre framgångsrikt i samma bransch i New York och ägnar sig nu åt reklamforskning på Handelshögskolan i Stockholm. Hon skriver krönikor och debatterar gärna genusfrågor. Och så har hon varit utbränd och skrivit en bok om att hitta rätt i (främst) arbetslivet: Meningen med hela skiten.

Ja, jag är en av dem som drabbas av den där avundsjukan. Det räcker egentligen med skavet att jag själv aldrig blev klar med min examen på Handelshögskolan för att trigga igång en sjuhelsikes massa reaktioner och ändå är jag så förtjust i att läsa böcker av andra som gått där. Min speciella subtyp av masochism?

Grön av avund och lite för gammal läser jag ändå med stor behållning, även om jag efteråt har lite svårt för att redogöra för vad jag läst. Men det handlar om att hitta det som får en att känna att ens arbete är meningsfullt. Det handlar om att hitta rätt och om motivation, om att våga och vilja - och om att hushålla med sin energi och kraft. Och om att inte vara för hård mot sig själv, ibland måste man vänta in rätt tillfälle för förändring.

Grunden är berättelsen om Nina Åkestams egen karriär, hennes med- och motgångar, som sedan byggs på med resonemang på ett lite mer generellt plan. Därtill kommer frågeställningar för läsaren att reflektera över, samt olika övningar, både rent tankemässiga och mer praktiska.

En följeslagare är den inre 85-åringen, den man föreställer sig att man kommer att vara någon gång i framtiden. Vad vill den personen se tillbaka på, vilka val och beslut är det som kommer att leda dit? Ibland blir greppet komiskt, ibland är det synnerligen givande att se sitt liv ur det perspektivet.

Det är lättläst, lättsmält och roligt och något jag önskar att jag läst för bortåt tjugo år sedan. Kanske hade jag slösat bort lite mindre tid då, kanske hade jag faktiskt fått min examen. Eller kanske var det bara så att jag behövde ta min väldigt kringelikrokiga väg genom tillvaron. Känslan som dominerar är ändå välvilja, förståelse och positivism, även om det ibland blir lite för mycket av det lyckade (trots misslyckanden, trots utbrändhet) (fast vänta nu, det är nog bara avundsjukan som talar).

Som sagt, jag känner mig lite för gammal för den här boken men egentligen är det ju inte alls så; det är aldrig för sent att fundera över om man är på rätt plats och gör rätt sak. Man kanske inte har lika lätt att förändra sin situation när man blivit alltför van vid den men det kan också vara så att det är då man har som mest att vinna.