söndag 16 augusti 2015

Utläst: Djuphavspirater av Eric Linklater

Som barn älskade jag Eric Linklaters Det blåser på månen men det blev ändå aldrig av att läsa Djuphavspirater. Nu, när barnen börjar närma sig rätt ålder, tycker jag att det kan vara dags - jag vill ju kunna bedöma när vi ska ta den som högläsningsbok.

Timothy och Hew letar skatter på stranden tillsammans med betjänten Sam Sturgeon. Plötsligt dyker det upp en mycket märklig man ur vattnet - en man som de stiftade bekantskap med vid ett skeppsbrott ett antal år tidigare. Det visar sig att han behöver hjälp: nätet av latituder och longituder är hotat av pirater som vill byta ut knoparna där dessa kablar möts och om någon kapar dem, ja, då finns det inte något som håller jorden samman längre. Skulle Timothy och Hew... kunna hjälpa till med att skicka bud till Davy Jones' Kista?

Så inleds ett spännande och roligt äventyr, som utspelar sig mestadels under vattnet. Man rider på såväl tumlare som hajar och sover i gigantiska snäckor. Där finns också bläckfisken med det något omständliga namnet Culliferdontofoscofolio Polydesteropouf men som motvilligt låter sig kallas för Cully av dem han känner.

Det är något synnerligen engelskt över det hela, där ett par skurkar fångas in då hushållerskan slagit till dem med en spiskrok, och bläckfisken äter rostat bröd med marmelad och kokta ägg när det är tedags.

Min främsta invändning är kanske att det som är de dramaturgiska höjdpunkterna närmast försvinner men samtidigt är det roligare att läsa om annat än strider och bataljer så egentligen är det mest en invändning för sakens skull.

När det är dags för barnen att få höra den? Om ett par år, skulle jag tro. Sexåringen skulle ha roligt nu men fyraåringen skulle snabbt förlora fokus. Det är inte särskilt otäckt men lite för rörigt för honom.

1 kommentar:

Anonym sa...

Detta är min favoritbok!
Jag är idag över 60 år och har läst böcker i hela mitt liv.
Men ibland måste jag bara ta fram Djuphavspirater och "byta värld" en stund.
(En av våra hundar döpte vi till Cully - efter just Cully. Valpen hade ingen koll på ben och kropp och susade omkring bland möblerna, ungefär som en bläckfisk :-)
/Annika