onsdag 7 maj 2014

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

Jag har tänkt läsa Julie Otsukas Vi kom över havet väldigt, väldigt länge men än så länge har jag inte hittat den på engelska på biblioteket. När så hennes debutroman När kejsaren var gudomlig stod där på en hylla gav jag upp och lånade de båda böckernas svenska utgåvor.

En dag efter andra världskrigets slut fylls staden av anslag: alla av japansk härkomst ska interneras på oklar ort. En familj där fadern sedan länge sitter fängslad börjar packa. Modern, dottern och sonen, var och en med sina känslor inför det hela. Så tågresan och det nya livet, eller ickelivet. De befinner sig i ett mellanrum och försöker skapa sig en tillvaro där. Brev från och till fadern, brev till vänner, som inte svarar.

Att packa ihop sitt liv på obestämd framtid, att bara få med sig det allra nödvändigaste, så välbekant för så många i land som befinner sig i krig, liksom för så många som på ett eller annat sätt inte lever upp till regimens eller de övriga medborgarnas normer. Att plötsligt vara en främling i sitt hemland, att exkluderas från ett kollektivt vi och bli an av De Andra. Vi är inte bättre nu, inte ett dugg bättre, för det upprepar sig igen och igen: vi människor tycks behöva fiender och syndabockar. I den här bokens då var det straffet mot japanerna efter Pearl Harbor, nu - ja, exemplen tycks aldrig ta slut.

Det är en kort roman, knapp i språk och åthävor men ändå genomborrande. Tyvärr är det så, att det som på sätt och vis bränner till mest också faller ur ramen och inte riktigt håller men annars tycker jag mycket om den.

Dessutom tycker jag att formgivningen av Julie Otsukas två böcker är lyckad - det lilla formatet och de suggestiva bilderna sätter rätt stämning direkt.

Inga kommentarer: