Tematrio - Kulturgrejer

Den här veckan vill Lyran att vi ska berätta om tre kulturella aktiviteter vi gärna ägnar oss åt och min första tanke är att jag snarare har svårt att hitta tre icke kulturella motsvarande; mina enda egentliga intressen är kulturella och så har det varit hela mitt liv. Att läsning är ett sådant intresse och en sådan aktivitet är såpass givet att jag hoppar över den, även om det är den jag ägnar mest tid åt.

Opera. Jag älskar opera. Jag älskar musiken och dramatiken, de stora känslorna och ekvilibristiken. Jag har mer utbildning inom opera än inom något annat område och jag ångrar nästan dagligen att jag inte började tidigare, ety det är en synnerligen åldersfixerad bransch om man tillhör mitt röstfack. Nåväl, jag har sett otaliga operaföreställningar i Sverige och utomlands, på stora operahus och i små källarlokaler, med världsberömde sångare och amatörer som sjunger hellre än bra och jag ser fram emot att barnen ska bli ännu lite större - först så att de blir lite mer lättpassade, sedan så att de ska kunna följa med - för de senaste operan har det blivit en handfull operabesök och det är på tok för lite. Några av mina älsklingsoperor är Händels Alcina, Mozarts Don Giovanni och Trollflöjten, Verdis La traviata, Puccinis Turandot, Haeffners Elektra och Menottis Mediet. Min rekommendation för nybörjare är dock alltid Bizets Carmen.

Klassisk musik, framför allt körmusik, är ett annat intresse och jag ägnar mig såpass mycket åt det att det får en egen punkt, även om någon väl skulle hävda att opera är en delmängd av den klassiska musiken. Jag sjunger i kyrkokör och har gjort det i halvtannat decennium. Jag går också gärna på konserter med större körverk - rekvier, mässor, passioner, även om det bästa alltid är att få sjunga själv. I vår får jag själv vara solist i Bachs Johannespassion, tillsammans med några solister jag bara kunnat drömma om att räknas till samma nivå som. På det här området är min nybörjarrekommendation Mozarts Requiem.

Den tredje aktiviteten är den mest eftersatta - teater. Jag minns knappt när jag såg en teateruppsättning, trots att jag under några år var en flitig besökare på såväl Stadsteatern som Dramaten. Tiden räcker inte till och än så länge får jag prioritera bort den, även om jag väldigt gärna skulle vilja se Suzanne Ostens sista(?) uppsättning för Unga Klara. Hennes Besvärliga människor tillhör mina absolut största teaterupplevelser - jag såg den fyra eller fem timmar långa uppsättningen fyra eller fem gånger.