onsdag 23 oktober 2013

Utläst: Från frustration till flow med lean@home av Eva Jarlsdotter

Kan man befinna sig mer mitt i målgruppen för en bok? Jag läste en artikel i lokaltidningen om Eva Jarlsdotter och hennes familj och den "resa" hon beskriver i boken Från frustration till flow med lean@home. Av ren självbevarelsedrift började de applicera de principer bilfabriken Toyota utvecklat under åttio år för att få ett kaotiskt hem och en stökig vardag att bli en lugn plats och en trygg tillvaro. Visserligen ter sig den familjens kaos ännu värre än vårt men när jag tänker efter har jag ju en stearinfläckad duk som tillbringat ett halvt decennium i vår tvättstuga. Jag vinner fastän jag inte vill det.

Det är en kort och snabbläst bok med många upprepningar för att inpränta grundtankarna och -principerna. Ibland blir jag trött på att samma liknelse återkommer gång på gång men efter att jag läst boken återkommer liknelsen i tankarna och jag undrar om det inte faktiskt är väldigt funktionellt att göra så.

Lean som produktionsstrategi handlar i grunden om att se företeelser som flöden och att göra sitt bästa för att förkorta dessa flöden. Man kan också se dem som trådar med en början och ett slut och dessa ska vara så korta som möjligt - och så raka och otrassliga. Allt extra kostar tid och pengar man kan lägga på annat, på det man verkligen vill och mår bra av. Ett flöde som återkommer i boken är smutstvätten, hur ser flödet ut från ett plagg blir smutsigt till dess att det åter hänger rent i garderoben? Hur lång tid tar det? Hur många tvätthögar har man och hur stor yta upptar de i ett Stockholmshem med ett kvadratmeterpris på bra många tusen kronor? Är det värt det? Och alla timmar man ägnar åt att leta efter något - vore det inte bättre om man gick och tränade då? Eller satt i lugn och ro och drack en kopp kaffe?

Det är mycket som ter sig ganska enkelt men Eva Jarlsdotter upprepar att det handlar om förändringar som tar tid, som måste få ta tid, som kräver kärlek och engagemang och det är nog där den stora skillnaden ligger mot många andra böcker om hur man får ordning och reda och struktur i sin tillvaro - här poängteras det att det inte är någon quick fix men samtidigt att man kan göra bara en liten del, att man börjar och provar.

Ibland blir jag frustrerad över en viss typ av förenkling som får det att låta som att man kan uppnå någon sorts 100% när det faktiskt är omöjligt, som när det handlar om omloppstider, där man beräknar värdeskapande tid genom omloppstid och får en piffig procentsats som ofta är skrämmande låg. Det går inte att ha ett flöde i taget, de måste finnas bredvid varandra och då når man sällan 100%; skulle man göra det skulle det förmodligen vara på bekostnad av något annat.

Men i grunden gillar jag tankarna, kanske också för att jag har en vurm för det japanska, den märkliga kombinationen av lugn och harmoni och hypereffektivitet, det estetiska som genomsyrar väldigt mycket. Jag tror dock inte att det blir särskilt mycket lean@home hemma hos mig - möjligen tar jag och slänger den där duken.

Inga kommentarer: