Omläst: The Handmaid's Tale av Margaret Atwood

Efter att ha tipsat om Margaret Atwoods The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse) i ett par Tematrio och någon annanstans tyckte jag att det var hög tid att läsa om den. När jag hunnit nästan till slutet tillkännagav Svenska Akademien att årets Nobelpris tilldelas en annan kanadensisk författarinna född på 1930-talet så Margaret Atwoods chanser är nog obefintliga numera. Inte desto mindre tycker jag att man bör läsa hennes böcker - den här och Cat's Eye (Kattöga) är mina favoriter.

I en inte alltför avlägsen framtid, snarare det som är nutid i dagsläget, boken utkom 1987, har U.S.A. blivit ett fundamentalistiskt kristet land. Efter olika katastrofer, däribland kärnkraftsolyckor, har fertiliteten sjunkit till en skrämmande låg nivå och man har funnit en lösning: man låter kvinnor som tidigare fått barn fungera som en sorts surrogatmödrar för de mest framstående infertila paren men då allt samtidigt ska ske naturligt handlar det inte om provrörsbefruktning utan strikt ritualiserade samlag, plågsamma för alla inblandade.

Offred (ja, namnet ska läsas "Of Fred", och det ändras om och när kvinnan förflyttas till en annan mans hushåll) är en sådan kvinna och hon berättar om den totalitära staten, övervakningssamhället, utbildningen och hjärntvätten på centret där denna första generations vandrande livmödrar spärrats in. Hon berättar om brister på alla plan och om det samhälle som störtades - en sorts kvinnoförtryck har förbytts i ett mycket värre. Och hon berättar om när det omstörtande skedde, när allt vändes upp och ned. Så nära och så avlägset, eftersom det är något glidande med tidsperspektivet. Går verkligen hennes ålder i nuet ihop med dotterns i dået och nuet? För det fanns ju en dotter och det är kring såret efter henne allt annat radas upp med en kyla; i det här samhället är känslor något icke önskvärt, något som bara ställer till det.

Det är en skrämmande historia som samtidigt inte ter sig så otrolig som den kan verka, eftersom det inte finns några egentliga tekniska landvinningar som förstärker det främmande. Människors vilja att kontrollera andra är tidlös och här är det människorna som utgör systemet och tekniken för att göra det. Det är till och med så att tekniken är något som ses som något ont, i alla fall vad gäller allt som har med fortplantning att göra.

Och för en läsande människa är en del av kontrollmetoderna kanske extra mardrömslika: kvinnorna i Offreds position är fråntagna det skrivna språket. De får inte skriva och inte läsa, t.o.m. skyltarna på butikerna har blivit till bilder. Språk är makt och avsaknad av det, eller brist på tillgång till det, är maktlöshet.