En av mina större "guilty pleasures" är modetidskrifter. Jag har ett hundratal brittiska och amerikanska
ELLE och
Vogue stående i hyllorna liksom samtliga nummer av kultförklarade
Bibel. Samtidigt är jag inte så förtjust i detta mitt understödjande av en industri och ett tankesätt som inte är det minsta sund. Modellerna som blir allt magrare och märkeshysterin som går allt lägre ner i åldrarna skrämmer mig men ändå finns den där fascinationen kvar; denna fåfängans och drömmarnas marknad. Att min egen konsumtion på klädfronten till största delen är second hand räcker bara halvvägs som ursäkt. Jag hade inte riktigt tänkt på det på det sättet förrän jag inför min man beskärmade mig över att kollegans tioåriga dotter tvekat vid senaste jeansinköpet - var det någon av kompisarna som hade exakt sådana jeans? Var de godkända? - och förespråkade skoluniformer och hans svar löd något i stil med att jag ju både accepterar och stöttar det hela, genom just min konsumtion av modetidskrifter.
När jag dessutom inte hinner läsa tidskrifterna inom rimlig tid - ja, då måste jag verkligen fråga mig vad jag håller på med. Jag har en kort prenumeration på
Damernas Värld och när det senaste numret damp ned i brevlådan hade jag bara hunnit påbörja det föregående och därtill köpt ett nummer av brittiska
Vogue i Oxford - som jag bara hunnit läsa en fjärdedel av. Betyder det här att jag kommer att bli en exemplarisk antilyxkonsumtionsförespråkare? Med största sannolikhet inte - men nu får jag i alla fall se till att inte skaffa magasin i en högre takt än jag läser dem.
 |
| En av mina välfyllda hyllor. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar