Utläst: Feberflickan av Elisabeth Östlund

Så här efteråt är jag inte säker på hur jag fått för mig att Feberflickan av Elisabeth Östlund skulle vara en spökhistoria. Kan det vara för att bloggarna som hyllat den är sådana som är förtjusta i spöken, skräck och övernaturligheter? Förmodligen det och att jag läst deras recensioner lite slarvigt och tolkat dem utifrån min första idé. För nej, Feberflickan är inte någon spökhistoria, utan en historia om ett brott, ett dubbelmord.

Det är sensommar, förhöst men med allt av rötmånaden och värre kvar. En ung kvinna, Luna, rör sig febrigt i sitt hem. Hon mår illa, svettas, menstruerar kraftigt, en kroppslig upplösning som ett svar på den själsliga. Rötan in i allt, överallt.

I sovrummet finns de onämnbara, otänkbara, som inkräktar på tankarna mer och mer. Fadern och en kvinna Luna bara kan förmå sig att kalla hon. Döda. Synnerligen döda. Hur och varför? Hon blöder, svettas, byter kläder, polerar trä och låter tankarna fara i väntan på det som måste komma och som också kommer - misstankarna, polisen, häktningen.

Det är långsamt och lågmält men samtidigt intensivt och uppslukande. Det är dofter (kanske mer stank än doft, när allt kommer omkring), smaker, färger, ljus. Det är en intensiv närvaro i en annan tid, ett annat liv, en annan själ. Varför, varför, varför och hur pockar det, räcker det som hittills serverats som förklaring? Naturligtvis inte, naturligtvis finns det mer under ytan, bakåt i tiden, bortåt. Att rötan, upplösningen tog sin början för länge sedan står tidigt klart men inte förrän på slutet kan man se hela bilden.

När jag läser tänker jag på Christine Falkenland, kanske mest Min skugga, för trots att det finns ett dramatiskt yttre skeende, eller kanske snarare ett dramatiskt yttre faktum, för det mord som begås är redan begått, är det i det inre allt pågår och det är en tydlig gräns mellan tankar och yttre skeende, en distans och en skillnad i tempo.

Jag tycker mycket om stämningen Elisabeth Östlund skapar och uppskattar de små, små detaljerna som ger en exakthet och precision, samtidigt som det finns ett dis och en seghet över det hela