Utläst: Bunkern av Hanna von Corswant

Jag tyckte mycket om Hanna von Corswants debutroman Barnflickan och även om Bunkern inte lät lika lockande kändes det självklart att låna och läsa den.

Återigen ett oklart då, någon sorts 1980-tal. En ung kvinna, Charlotta, arbetar på bank men får aldrig de egna pengarna att räcka till. Hon fantiserar så smått om olika sätt att förskingra men får ett erbjudande om att under påskhelgen arbeta med att ställa i ordning en gammal gård inför sommarens scoutlägerverksamhet. Pengarna lockar och hon åker dit. Ägarna är ett par äldre damer, den ena blind men med förmågan att se helt andra saker, båda lite smått underliga. Som arbetskamrater får hon en man, som arbetat där hos den tidigare ägaren, och en yngre kvinna, Lisa, som liksom hon själv lockats av de snabba pengarna. Gården har varit en minkfarm och det är en hel del städande och röjande som krävs och om det bara vore för det skulle det nog gå bra men det är något med atmosfären, någon, något dröjer sig kvar, lampor lyser som de vill och så försvinner Lisa.

Samtidigt får vi följa den klaustrofobiska tillvaron efteråt. Instängda, ensamma i mörkret. Fladdermöss, insekter, fästingar, krypande, alldeles för nära. Alldeles för nära. Tid som går, som vrider sig runt sig själv. Vad har hänt, egentligen?

Jag är en sådan där person som inte klarar särskilt mycket i skräckfilmsväg; jag blir livrädd av minsta lilla och rädslan når ångestnivåer mycket snabbt. Därtill är jag synnerligen mörkrädd och lättsuggererad så jag borde inte kunna läsa skräck alls men det går ganska bra. Eller kanske inte så bra för jag blir inte särskilt rädd, på sin höjd tycker jag att det är obehagligt. Min fantasi använder uppenbarligen annat material än skräckskildringar för att skapa mina mardrömsscenarion och så sitter jag där och är lite besviken. I Barnflickan fungerade det, eftersom det fanns tillräckligt mycket obehagligheter i det som inte kändes direkt övernaturligt men här läser jag på mest för att fortsätta läsa; efter ett tag är jag varken rädd eller särskilt intresserad.

Men det finns ett par sidor där en av Charlottas fantasier, eller om det är drömmar, skildras. Det är bankfacken på banken där hon arbetar, vad de står för, vad de innebär. Den skildringen är lysande.