lördag 8 september 2012

Utläst: To Kill a Mockingbird av Harper Lee

Efter att ha läst Melina Marchettas Jellicoe Road seglade To Kill a Mockingbird av Harper Lee upp på en av förstaplatserna i min inre böcker-att-läsa-om-lista och sista veckan i augusti gjorde jag det. Jag läste den för tio-femton år sedan men det mest bestående minnet var att jag inte tyckte att den levde upp till sitt rykte eller om det var mina förväntningar. Alltså hade jag sänkt dem men ville ändå läsa.

Det är i mitten av 1930-talet i en småstad i amerikanska södern. Syskonen Scout, bokens jag, och Jem lever med sin far efter moderns alltför tidiga död. De har en mystisk granne som aldrig går utanför huset och tillsammans med en vän som är där om somrarna försöker de spionera på honom. Så börjar det som händer bland de vuxna sippra ned till barnen: fadern är advokat och ska försvara en svart man som anklagas för våldtäkt och det blir en riktigt otrevlig tid.

Den här gången tyckte jag mycket bättre om Scout och - den ibland enerverande - Jem. Hur de förstår mer än de vuxna tror men ibland är alldeles fel ute, hur ärliga de faktiskt är. De är både "vuxna" och "barnsliga" som barn är och de har en, vad det verkar, fantastisk far, som inte underskattar dem utan behandlar dem som jämlikar betydligt oftare än vad jag tror var och är vanligt.

Det är svårt att skriva om den här boken, den är omstörtande på ett lågmält sätt. Det är barnen som får se och lära sig saker om världen och sin lilla stad som de inte visste förut, men det är också de vuxna som i viss mån tvingas ta ställning. Det är alldeles i början av slutet för den totala rasdiskrimineringen som rådde och våldet är så nära, så nära - ja, det når ända fram till barnen. Det är det omstörtande men samtidigt finns skildringen av det som ligger närmare barnen; hur de smyger på grannen, blir orättvist behandlade, samtalar med förstående grannar att det blir lågmält. Fokus blir mer på hur barnen och småningom ett helt samhälle tvingas lära sig något om samvete och empati. Och att det kommer att göra världen en liten aning bättre.

Inga kommentarer: