Utläst: Karlstad zoologiska av Hanna Hellquist

En pappa, en dotter, en mamma, en mammas nya man och tusen och åter tusen djur. Hanna Hellquists Karlstad zoologiska är biografi, barndomsskildring och krönikor i ett. I början är det trevligt, roligt, charmigt. Den osentimentala synen på djuren och de drastiskt skildrade händelserna. Då och då skaver det till; trygghet och brist på trygghet, den idealiserade pappan och den mariginaliserade mamman. Hanna gör allt för att imponera på sin pappa, Pippi Långstrump-pappan som åker till Söderhavet eller plockar de sjur han vill ha i skogen, men som barn vill hon inte åka till honom; hon vill vara i tryggheten hos mamman, den fasta punkten, som senare skaffar sig en ny man - en allergiker - men ändå inte kan eller tillåts släppa taget till den f.d. maken. Så åter trevligt och då skaver det till igen: en längtan efter något annat, något mer. Det blir för mycket av upprepning, särskilt när det är händelser som återkommer, men samtidigt är jag fascinerad; jag, ett eksembarn utan husdjur (jo, jag hade en sköldpadda en mycket kort period) försöker föreställa mig detta liv med djur av alla de sorter.