Bokfemman vecka sju

Malin flaggade för ett svårt ämne och jag undrade vad det skulle bli men pjäser - ja, det svåra för mig är att välja. Jag tycker om att läsa dramatik och vissa pjäser tycker jag så mycket om att jag har svårt för att se dem; det är filmproblematiken igen, trots att dramatik skrivs för att framföras sceniskt. Min lista består av de bästa pjäserna jag läst, de flesta av dem har jag sett först efter att jag läst dem. Tyvärr har jag bara läst två av Shakespeares pjäser i sin helhet och de platsar inte här för mig. Det blir en ganska mörk samling men det är den sortens pjäser som berör mig.

Vildanden av Henrik Ibsen var den största behållningen av grundkursen i litteraturvetenskap. Det är livslögner och konsekvenser och ett fantastiskt språk. Jag älskar den men har bara sett den en gång - och då blev jag besviken.

Gengångare av Henrik Ibsen innehåller formuleringar som dyker upp titt som tätt i mitt huvud. En intrikat väv av gamla synder som till sist kommer fram i ljuset. Också den har jag sett en gång och blivit besviken.

Fröken Julie av August Strindberg läste jag när jag var alldeles för ung och fann den överskattad. Det har jag tagit igen senare då jag verkligen börjat uppskatta den. Dessutom finns den i bra operaversion(er)!

A Streetcar Named Desire av Tennessee Williams. Det är hemskt och det är bra men jag har faktiskt inte sett den som pjäs, bara halva operan på TV.

Long Day's Journey Into Night av Eugene O'Neill. En familj i sönderfall. En pjäs jag bara läst.

Den här gången måste jag dock ha några "bubblare": Dödsdansen av August Strindberg, flera av Kristina Lugns pjäser, Bildmakarna av P. O. Enquist och The Glass Menagerie av Tennessee Williams.