torsdag 7 december 2017

Utläst: Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors

Idag skriver jag på dagensbok.com om Prylbanta - färre saker, större frihet av Elisabeth Byström och Johan Ernfors.

Jag är en hopplös ekorre, en samlare av allt och inget som har oerhört svårt för att släppa taget om mina saker. Jag rensar och ordnar men kommer ingen vart, lyckas bara skrapa på ytan. Och jag är en hopplös konsument av litteratur som kan hjälpa mig på vägen. Det senaste i den vägen är Prylbanta av paret bakom bloggen Minimalisterna.

Såväl när jag läser bloggen som boken är min upplevelse synnerligen blandad - jag blir inspirerad men också provocerad av många av de värderingar som presenteras som en sorts sanningar. Samtidigt som de ger konkreta tips kring själva rensandet eller en mängd bra argument förden rationellt lagda finns det en agenda jag inte riktigt gillar.

Syftet med att göra sig av med sina saker är att frigöra tid, energi och i viss mån pengar till annat som är viktigare och det är just detta "vad som är viktigt" som jag inte riktigt håller med om. Det enda som får fullt godkänt är egentligen att umgås med familj och vänner, att träna och att vara ute i naturen. Förkovran kan möjligen vara bra och kanske någon kreativ hobby som inte avsätter några spår i form av fysiska föremål. Och böcker - ja, dem läser man, sedan kan man gott göra sig av med dem. Att tillstå att det finns ett värde i föremål, ting, att deras skönhet eller det man förknippar dem med kan ha ett värde i sig är något fult och det går jag inte med på. Men, som sagt, det finns en hel del bra också.

Här finns recensionen.

tisdag 5 december 2017

Tematrio - Önskade bokklappar


Det var alldeles för länge sedan jag deltog i Lyrans Tematrio men nu gör jag ett litet försök i alla fall. Den här gången efterfrågas böcker man önskar sig i julklapp och det ska jag väl kunna hitta tre stycken.

The American Duchess Guide to 18th Century Dressmaking av Lauren Stowell och Abby Cox har jag förljt tillkomsten av på Instagram och även om mina sömnadskunskaper är nästintill obefintliga lockar den mig - kanske för att 1700-talsplaggen är så ouppnåeliga att den inte kommer att ge mig dåligt samvete?

Cruel Music av Beverle Graves Myers är den tredje boken om kastratsångaren/amatördetektiven Tito Amato som löser mysterier i 1700-talets Venedig (anar vi ett tema i temat här? Kanske det men jag kommer att göra er besvikna). Jag har läst de två första och känner mig en aning ambivalent men som förströelse fungerar de än så länge.

Moln av Karin Boye i originalutgåva är min mest eftertraktade bok alla kategorier. Jag har då och då planerat att köpa den till mig själv som tröst och/eller belöning men det har aldrig blivit av. Kanske är det så att jag behöver den bättre som något att tråna efter än som faktisk bok i bokhyllan?

lördag 2 december 2017

Månadsbokslut november 2017

Jaha, där försvann även november. Ska jag tro på att bloggen ska få ett nytt liv 2018? Hmmm, vi får väl se. Nu för den en sorgligt tynande tillvaro i alla fall och min läsning var det inte heller mycket bevänt med den här månaden, utan att jag riktigt vet varför. Jag läste bara ut fyra böcker och av dem var

en skriven av en man
en på engelska
en översatt till svenska från annat språk än engelska
tre fackböcker
varav en biografi
en lånad på biblioteket
två recensionsexemplar från förlag

söndag 19 november 2017

Tegelsten om Karin Boye

Idag skriver jag om Johan Svedjedals nya biografi om Karin Boye, Den nya dagen gryr - Karin Boyes författarlivdagensbok.com.

Nästan exakt tjugo år efter att jag läste Margit Abenius Drabbad av renhet, som jag fått låna av min KarinBoyelookalike till klasskamrat, har jag släpat denna tvåkiloskloss fram och tillbaka till kontoret, eftersom restiden är min lästid, och drömt mig tillbaka till hennes 1920-30-tal och mitt eget 1990-tal, som för mig är evigt sammanlänkade.

Det är gediget och rejält, lätt att läsa och gott om fotografier. Nivån är sådan att den fungerar både för Boyenoviser och -konnässörer, skulle jag säga men själv ligger jag ju under den nivån, även om jag åtminstone läst delar av Gunilla Domellöfs avhandling.

Men Karin Boye är så mycket mer känsla än förnuft för mig att jag tvivlar på min förmåga att bedöma texter om henne. Jag är en av alla de som kommer att vallfärda till en skogsbacke i Alingsås utkant om knappt tjugofyra år och vilset se upp och undra vad de andra gör där, fastän jag vet det.

Här finns recensionen.

Och här skriver jag om Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst och min egen Boyebild.

onsdag 1 november 2017

I Astrid Lindgrens anda

Höstlovet har blivit läslov och på dagensbok.com innebär det barn- och ungdomsbokstema och idag skriver jag om Det tunna svärdet av Frida Nilsson.

Sasja förlorar sin mamma och beger sig till Dödens rike med föresatsen att hämta tillbaka henne till de levandes värld. Det är en saga som minner om Astrid Lindgren vad gäller såväl språk och tilltal som tematik - det stora frågorna, som kärleken och döden, avhandlas med en enkelhet och tidlöshet men också med mer eller mindre subtila ifrågasättanden och det enkla visar sig vara mer komplicerat än man kanske trodde. Det är vänner och fiender, oförstående vuxna och en hyllning till leken och fantasin - för dem förutan skulle Sasja inte ha en chans.

Här finns recensionen.

tisdag 31 oktober 2017

Månadsbokslut oktober 2017

Jag är i otakt med tiden, hinner inte med. Är dagvill, veckovill, månadsvill (och vill inte). Ännu en månad har gått, ännu en månad av oskrivna blogginlägg och bokrecensioner, dessutom av osjungna arior och sånger, eftersom jag drabbats av en förfärlig förkylning med en bedrövlig hosta. Alltså: oktober var verkligen inte någon bra månad. (Jag upprepar mig, till förbannelse, men min fantasi har checkat ut.) Men läsa går ju. Går nästan alltid. Så jag läste ändå ut sju böcker och av dessa var

en och en halv skrivna av män
en på engelska
två fackböcker
en barnbok
en YA
två biografier (sort of)
fyra recensionsexemplar från förlag

lördag 21 oktober 2017

En garderob av möjligheter

Idag skriver jag på dagensbok.com om Inger Edelfeldts senaste novellsamling Kläderna.

Det är så skönt med författare man kan lita på, som man kan känna sig trygg med. Det kan mycket väl vara jobbig läsning men det kommer att hålla ihop, hålla en viss nivå, kommer att vara välbekant på något sätt i alla fall. Inger Edelfeldt är en sådan författare, rutinerad och kompetent utan att det känns som om det bara blir upprepning och rutin i dålig bemärkelse.

Novellerna handlar som titeln säger om kläder på ett eller annat sätt. Plaggen som bär minnen, goda och onda, plaggen som får oss att göra sådant vi vill - eller inte vill, får oss att bli dem vi vill vara - eller kanske inte. Plaggen som är solkade men också de som är drömmar.

Här finns recensionen.